juliawiktoria

Okej seriöst, varför har jag fler läsare på den här bloggen än vad jag har på min nuvarande?

Så för alla er segisar så är min nya blogg (bytte blogg i september): brevtillframtiden.blogg.se

Så nu kan ni ju sluta glo på den här bloggen, för det kommer inga fler inlägg/dagliga-gnällningar från Julia på den här.




Eller så kan ni klicka på mitt vackra anlete ovan. Ni bestämmer själva. Hehe.


Farväl!

PALLRA ER NU ÖVER TILL MIN NYA BLOGG

Åh hej där!
Jag ber ödmjukast om ursäkt för min frånvaro från bloggen men anledningen är att jag har startat en ny. Kändes att det var dags med något nytt!
Där kommer jag uppdatera några gånger i veckan med lite längre inlägg och med mer bearbetade inlägg istället för små korta inlägg som jag har gjort i den här bloggen. Lite mer kvalitet före kvantitet.

Så klicka på bilden här nedanför för att komma till min nya blogg! (eller här)


Den nya bloggen är fortfarande inte på långa vägar klar, och någon gång nästa vecka kommer jag nog att börja blogga som vanligt igen på den nya adressen.

Åh, har sådan träningsvärk... hela benen och magen värker. Myyh! :(
Tror inte jag är skapt för att röra mig, hela kroppen protesterar.

Btw, vill ni veta en kul sak?
PÅ SPORTLOVET SKA JAG TILL EGYPTEN.

Den ni! ;)

Idag hade vi våran första "riktiga" idrottslektion.
Vi gjorde lite olika styrkeövningar och sånt där, och som ni kanske gissar så innebär styrkeövningar att man har någon sorts styrka. Vilket jag totalt saknar. Alltså failade jag ganska så mycket på armhävningsövningarna (och de andra också). Vilket dels kan bero på att jag inte tränar eller rör på mig överhuvudtaget förutom min dagliga promenad. Men jag är till och med svagare än de som inte tränar, mina armar är smala och klena och orkar inte med sådant.
Min andra slutsats är att jag gillar att vara inomhus och föredrar att läsa böcker och spela tv-spel istället för att vara ute och göra fysiskt krävande aktivitet. Not my piece of cake.

Grejen är den att många som träffar mig för första gången gillar att anta att jag är en sportig typ eller att jag är jättesmart (vilket är sant, såklart). Jag tror det har något att göra med att jag är ganska lång, vilket förmodligen är varför folk försökte tvinga mig till att spela basket när jag var liten. Tills jag bevisade dem att jag inte har någon koordinationsförmåga genom att under en väldigt seriös finalmatch i skolan så började jag springa åt fel håll med bollen... Och alla på läktaren skrattade.


Det finns till och med en facebook-grupp dedikerad till min svaghet.

Så det jag egentligen ville säga är;
JAG ÄR EN NÖRD, FÖRVÄNTA ER INTE ATT JAG ÄR STARK.


Det var allt jag hade att säga för den här gången.

Farväl små filurer på andra sidan skärmen!

Vi har börjat med ett projekt i skolan där vi ska skriva "elev-bloggar" och dela med oss lite av vårat liv till vår lärare. Så allt som kommer att falla i kategorin "svenska" härmed kommer att vara mitt skolarbete, men jag tänker låta det vara öppet för er också!

Så då kan ni få kika in på mina utomordentliga och imponerande (jag är född blygsam) svenska-kunskaper om ni vill!



Jag kommer verkligen inte på hur jag ska avsluta det här inlägget... så...

Farväl!

Det roligaste jag vet just nu är att säga "haj" istället för "hej", för folk svarar alltid med "hej" fastän man sa haj (komplicerat). Och det roligaste är att då utbrista: "nej! du får komma på en egen fisksort... vad sägs om torsk?".

Åh gud, det märks att jag har sovit för lite...

Nu har jag bestämt att det är höst. Därför har jag idag invigt mina klassiska höstrutiner såsom att tända mitt lilla stearinljus bredvid min säng på kvällen, jag har rensat ur min garderob (och har insett att jag äger 24klänningar, 14kjolar och ett par byxor...) och så har jag börjat kolla på brittiska serier. Köpte en ny idag nämligen som heter Cranford. Älskar brittiska serier, de passar så oerhört bra ihop med mörker och stearinljus. Dessutom är det himla bra att kunna kolla på ett avsnitt per kväll, då måste man liksom vänta lite och då blir serierna så mycket bättre än om man kollar på allt i sträck. Dessutom räcker dom längre då.

Jag blir på ett sådant himla fixigt humör när det börjar bli höst, plötsligt blir jag den där irriterande ordningssamma människan som blir klar med alla läxor samma dag som man får dem och som städar sitt rum titt som tätt. Men tro mig, snart kommer jag vara mitt  gamla vanliga jag igen. Hon som är lite socialt handikappad och stökig. Men än saknar jag henne inte.

Åh, jag ser fram emot mörka vinter/höstkvällar när det är sådär mörkt att man inte kan se vad som är bortom gatlycktorna. Jag längtar efter varm choklad, te, lägereldar och den stjärnklara himlen en vinternatt.

Medans resten av jordens befolkning verkar dra sig som malar till ljus föredrar jag det oundvikliga mörkret som följer med vintern. Det är mysigt när det är alldeles mörkt när man går till skolan, och att det är lika mörk när man går hem. Och det där knastriga ljudet som uppstår när man går på nyfallen snö. Att kunna åka skidor, att kasta snöbollar, att gömma sig i snön och åka pulka.

Sen höst/vinter är min bästa årstid. Vilken är din?







Bilder: härifrån.















Och ja, jag är förmodligen Dracula himself. FEAR ME.

Idag fick jag ett rött hårspänne av min mamma.


Och så har jag en liten Ron Weasley på min nyckelknippa som jag köpte när jag var i Berlin. Älskar den ♥

Bestämde mig för att locka håret igårkväll, så jag gjorde små lockar och gick och la mig.
Idag har de förvandlats till ett monster.
Jag som annars har helt spikrakt hår råkade göra för många lockar, och nu ser jag ut som en blandning av en clown och Betty Boop. Inte riktigt det jag var ute efter.





Det är lite som en hjälm, och när jag går skuttar hela håret.






Man kommer att kunna se mig på mils avstånd och kunna säga: DET ÄR JULIA!!!!!!!!!!1

Det värsta är att jag måste gå så här till skolan, för mitt hår vägrar samarbeta med hårborsten. FAN, FAN, FAN.

update: det fixade sig! :D